Hälsa i Bulgarien
Hälso- och sjukvårdssystemet i Bulgarien har genomgått en komplex och utdragen reformprocess sedan början av 1990-talet. Som en tidigare satellit till Sovjetunionen ärvde landet Semashko-modellen, ett system som kännetecknas av ett statligt monopol, centraliserad planering och finansiering. I denna struktur från kommunisttiden fanns inga privata strukturer för att tillhandahålla hälso- och sjukvård, inga sjukförsäkringar, och systemet finansierades direkt från statsbudgeten, betalades för underhåll, var allmänt tillgängligt och gratis för patienterna.
Övergången från detta föråldrade system började 1999. Under 1990-talet expanderade privata medicinska metoder något, men de flesta bulgarer förlitade sig på offentliga kliniker från kommunisttiden samtidigt som de betalade höga priser för särskild vård. Under denna period förvärrades de nationella hälsoindikatorerna i allmänhet i takt med att de ekonomiska kriserna kraftigt minskade hälsofinansieringen.
Strukturen i det moderna hälsosystemet
Det efterföljande hälsoreformprogrammet har infört obligatorisk sjukförsäkring för anställda genom den nationella sjukförsäkringsfonden (NHIF). Sedan 2000 har NHIF betalat en gradvis ökande del av kostnaderna för primärvården. Anställda och arbetsgivare betalar en ökande, obligatorisk procentandel av lönerna, med målet att gradvis minska det statliga stödet till sjukvården. Den privata sjukförsäkringen spelar endast en kompletterande roll.
Systemet har även decentraliserats genom att kommunerna fått ansvar för sina egna vårdinrättningar, och år 2005 kom den mesta primärvården från privata läkare. Även läkemedelsdistributionen var decentraliserad.
Dödlighet och sjukdomsutveckling
Bulgarien hade den tredje högsta dödligheten i Europa, med 708 per 100 000 invånare år 2015. De fyra europeiska regionerna med de högsta dödstalen från sjukdomar i cirkulationssystemet fanns alla i Bulgarien. I början av 2000-talet var de främsta naturliga dödsorsakerna hjärt-kärlsjukdomar (vanligast manifesterade i stroke), cancer och andningssjukdomar.
Landet har haft en mycket låg incidens av humant immunbristvirus (hiv). Även om den uppskattade incidensen under 2003 var mindre än 0,1 procent av befolkningen, ökade antalet nya fallrapporter i början av 2000-talet årligen. Under 2005 rapporterades cirka 86 nya fall, vilket innebar att det officiella antalet uppgick till cirka 600, och 58 nya fall rapporterades under det första halvåret 2006. År 2010 fanns det 1 160 hiv-positiva personer.
Enligt den undersökning som genomfördes av Euro health consumer index år 2015 var Bulgarien bland de europeiska länder där inofficiella betalningar till läkare rapporterades oftast.
kapacitet för sjukhus
Under det tidiga 2000-talet minskade sjukhussystemet avsevärt för att begränsa beroendet av sjukhus för rutinmässig vård. Det förväntade medlemskapet i Europeiska unionen (2007) var en viktig motivation för denna trend. Mellan 2002 och 2003 minskade antalet sjukhussängar med 56 procent till 24 300. Minskningen avtog dock i början av 2000-talet; 2004 var cirka 258 sjukhus i drift, jämfört med det uppskattade optimala antalet 140.
- NHIF betalar en gradvis ökande del av kostnaderna för primärvården.
- Anställda och arbetsgivare betalar en ökande, obligatorisk procentandel av lönerna.
- Den privata sjukförsäkringen spelar endast en kompletterande roll.
Den här artikeln har skrivits med AI-stöd utifrån flera nyhetsrapporter och granskas av våra redaktörer enligt våra redaktionella principer. Redaktionella riktlinjer · Tips & kontakt
Kommentarer 0